På bangården framför Älvsjöhallarna står några ensamma tåg med signaturer, så kallade tags, och långa vågiga streck tvärs över vagnarna.
Det är här Stockholms pendeltåg tvättas rena från graffiti, eller klotter som vagnhallarnas personal föredrar att kalla större delen av det som "pryder" tågen.

  -Det är känsligt att tala om det här, man får inte provocera. Men det är en otrolig förstörelse säger Åke Appelqvist som är produktionschef på Älvsjöhallarnas verkstad.
  På hans kontor står flera hyllor med pärmar, alla fyllda med foton på graffiti. Bredvid bilderna sitter polisanmälningarna, "gärningsman okänd" står det.
  -I den senaste rushen förstördes 30 av våra 140 vagnar.
  Med förstördes menar han att "vagnarna fått ett eller flera klotter". Vagnarna går alltså fortfarande att köra, men målet är att inga målade tåg ska gå i trafik. Något som inte alltid går att leva upp till.
  -Nu är det inte bara på nätterna vi drabbas, de som gör det här målar långa streck längs vagnarna när tågen åker förbi, och står på broar och slänger påsar fyllda med färg på tågen.
  -Ungdomar är ungdomar och jag respekterar deras intressen, men jag kan inte få det här till annat än ren vandalisering, säger Åke Appelqvist.
  Vagnarna som ska tvättas står på två spår i en tunnel i berget. Den är sparsamt upplyst med några rader lysrör. Ibland öppnas dörren ut mot bangården och ljuset utanför släpps in samtidigt med ett nytt tåg. Tvättningen är utlagd på entreprenad.
  Arbetsdagen börjar tidigt, klockan sju. När vi kommer drygt en timme senare är det ganska lugnt. Tågen jag såg på vägen hit, var betydligt mer "bombade" än dem som nu tvättas. Tågen tas ur trafik när de går att ersätta dem, annars tvättas de när de kommer in till hallarna på sina ordinarie turer.
  Fem killar mellan 20 och 30 år står iklädda gasmask och tvättar tågen. Det luktar fränt av lösningsmedlet som körs mellan vagnarna i en stor hink.
  En av killarna går först och penslar in signaturerna, när lösningsmedlet har fått verka i tre, fyra minuter kommer en annan efter med högtrycksspruta. Klottret spolas bort utan problem, men vissa färger får lacken att släppa, och så småningom måste vagnarna lackas om.
  -Jag har svårt att förstå varför de måste måla på tågen, säger Hasse Ström, som är lagbas på saneringsfirman.
  -Det vore bättre om de höll sig till betongväggar där det får sitta kvar. Det verkar vara som en sport, vem som kan klottra mest och vara värst och tuffast i stan. Det har hänt att klottrare som åkt fast fått jobba av sina skulder här. Men det har inte varit så lyckat, klottret har ökat efter att de fått mer kunskap om hur det funkar hos oss.
  Alla på vagnhallarna jag talar med håller med om att det ibland kommer in väldigt snygga graffitimålningar, på flera kontor sitter till och med bilder på målningar på anslagstavlan. Ändå prioriteras tvättning av målningar framför klotter.
  -Det är målningarna de vill ha kvar, förklarar Hasse Ström. Klottrarnas målsättning är att de ska synas, jag antar att det är därför som de målar på tågen.
  -Dessutom målas det ofta över fönstren och då går det inte att se ut.
  Hasse Ström tycker att jobbet är otacksamt men trivs ändå, han har bra kontakt med ledningen och en bra lön.
  -När vagnparken börjar bli schyst kommer det en ny klottervåg och man får börja om från början. Det finns ingen början och inget slut. Polisen borde göra sitt jobb bättre.
  Tillbaka på kontoret får jag se en konjunkturkurva för graffitin, den stiger brant uppåt.
  Oktober kommer bli den dyraste månaden på mycket länge.